Studenten

Äntligen!
 
Vill inte skriva. Orkar inte. Blir för mycket. Men ändå. En av de större dagarna i mitt liv är det ju faktiskt.
Man har väntat så länge. Slutet på gymnasiet. På ett eller annat sätt början på ett vuxnare liv (förhoppningsvis ). Dagen har varit underbar, jobbig, spännande och självklart mycket händelserik. Idag var ju dagen man var student för en dag.
 
Börja med att kliva upp kl 5:45 efter endast 3 timmars sömn. Lade mig i säng kl 23:15 dagen innan. Läste en bok innan man la sig för att varva ner. Men det är ju inge vidare smart eftersom det är en spännande starwars-bok man fått hem dagen innan och som är också början på en större serie böcker. Just nu har man 8 nya olästa böcker i bokhyllan som bara väntar på att få bli läst. Som sagt så borde man läsa en tråkig bok innan man lägger sig för jag varva defenetivt inte ner. Boken, studenten, balen och allt som händer efter okuperade mina tankar den kvällen. Riktigt jobbig kväll. Men när man vakna ändå när väckaklockan ringde (eller låga musiken börjar spela som jag ställer den på), så var man ändå inte så jäkla sömnig. Har sovit ca 9 timmar de senaste nätterna så man hade fått lite extra lager energi från förr vilket behövdes. Börja med en för mig ovanligt stor frukost (normal frukost för andra kanske, men jag brukar inte stoppa i mig nå mycket, antingen kräm/yogurt och flinger, eller 2-3 mackor. Sällan både och för mig) eftersom jag visste att dagen skulle bli lång och hård innan man fick i sig riktig mat. Efter det så var det bara att dra på sig kostymen och dra iväg till champagnefrukost hos en klasskompis där alla i klassen skulle med. Tog med mig 50cl 11,5% champagneflaska som jag faktiskt drack upp själv. Så det var faktiskt idag som nog var första dagen jag verkligen drack nåt. Förut har det bara varit små test, och jag har typ aldrig druckit mer än ett glas. Tog även lite melon där som dom bjöd på.
Efter den andra frukosten så gick vi i klassen tillsammans till skolan. Kan ju inte säga att vi var lite högljuda när vi gick där längs gatorna
Dock till min förvåning så kände jag mig inte ett dugg påverkad av drickan. Inget vinglande eller mer prat från min mun, ingen minskad "blyghet" att prata eller nåt trots min oerfarenhet av att hälla i mig alkohol. Det krävs helt enkelt mer för att saker ska hända med mig och jag tänker sällan dricka mer eftersom champagnen precis som alla andra alkoholhaltiga drycker för mig smakat skit. För mig är full ett negativt och oansvarigt tillstånd som jag inte tänker försöka eftersträva. Ju mer jag undersöker det här med att dricka, desto mer hatar jag det.
Men nog om det nu. Första vi gjorde i skolan var att ha en "patetiskt" frukost även där. Hårt mjukbröd, äppelsinjuice och nån konstig "godisbit?". Sen blev det klassrummen med mentorerna. Där delades det ut presenter till var och en och vi fick våra betyg. Säger då stolt nu på engång att jag inte fick nåt IG även fast jag gick den svåraste linjen i gymnasiet 3 ynka MVG är dock inget att skryta om samt 16 VG och 12 G. Kanske inte sämst i klassen men nära. Smartaste typerna i skolan går i min klass. Nog nämnt det en gång och nämner det igen. På högskoleprovet så var dom 2 allra bästa i Hudiksvall från min klass och den som fick femte bäst poäng var också från min klass. När stipendium skulle delas ut i "aulan" senare (den bästa från varje linje samt de 20 bästa från samtliga linjer får pengar). Nämner väl då att halva scenen dominerades av naturvetare (min linje), och 6 var från min klass. Skäms lite när man ser klasskompisarnas betyg men inga IGn måste ändå betyda att jag klarade mig bra och det nöjer jag mig gott och väl med. Som samhällare hade jag lyckats mycket bättre är jag säker på men det är en miss som förhoppningsvis inte betyder nåt längre fram ändå om man har tur.
 
När stipendium delats ut så stack klassen till sjukhuset. Där hade vi en stackars klasskompis som råkat ut för nån extremt ovanligt "sjukdom" som gör att hans kropp har svårt att lagra energi eller nåt. Han är vid medvetet och kan prata och så och minns det mesta, men efter 2 år i sjukhussäng och massa problem börjar sätta sina spår även om det då och då verkar som att han är på bättringsvägen. Har inte sett honom sen han drabbades av sjukdomen så det var känslosamt att få se honom igen. Det har varit känsligt det här med att få träffa honom pga han kunna få spontana anfall ibland (ryckningar/spasmer), om nåt speciellt hände kring honom, så ibland (och väldigt mycket i början) så fick ingen träffa honom. Jag har då låtit hans närmaste vänner besöka honom medans jag låtit bli eftersom jag ändå inte riktigt var mer än en klasskompis till honom och vi snackade sällan det första året han var i skolan. Nog fatt han kanske skulle gillat stödet men jag är säker på att han fått massor av de andra för annars hade han nog inte haft mycket vilja kvar att leva vidare. Han förtjänar det inte det han råkat ut för, han var en trevlig typ som kunna vara rolig att prata med och han gjorde aldrig nåt fel. Världen är otroligt orättvis ibland. Men jag tror att han kommer att kämpa vidare och förhoppningsvis bli bättre med tiden. Jag hoppas.
 
Efter besöket var det bara att dra sig vidare till mötesplatsen för studenttåget. Fan va folk det var. Och nästan kaos råde det i början. Ingen visste nånting om vart man skulle eller hur man skulle ta reda på det. Men tillslut så bar det av. Sjungande (eller skrikande rättare sagt) ströva vi runt i Hudiksvall. Massor med "saker" fick man runt halsen under vägen och det var riktigt underbart. Man har sett studenttåg så många gånger och nu äntligen så gick man i det själv. Obeskrivligt. Kan inte säga mer.
 
Sen så var det över. Gymnasiet slut. Jag hitta mina föräldrar snabbt och snart stötte man på massa släktingar. Tappa bort räkningen för hur många "Grattis" man fick av folk. Nu var man i centrum för dagens alla händelser. Tar farväl av kompisarna (inte för sista gången eftersom det är bal dagen efter), sen åker man runt i en knallblå bubbla på cruising i stan. Massiv power metal i högtalarna a´la Sabaton.
 
Hem ljuva hem. Benen värkte, nacken kändes tung av alla saker man hade runt halsen, törstig och hungrig som få. Allt släppte när man kom hem till familj och släkt. Skönt. Men det kändes ovant att få all uppmärksamhet. Gillar faktiskt inte det om jag ska vara ärligt. Kan inte hantera det på rätt sätt. Men nu var det också dags för presenter. Massa köksgrejor som väntat eftersom man ska iväg och studera nångång. Men sen fick man också en alldeles egen kamera. Kan inget om dom och använder ytterst sällan familjens. Har dock länge vilja haft en egen så att man får ta kort på vad man vill utan att nån säger åt en eller nåt. Kommer nog bli en jäkla massa foton framöver. Tog en del idag men jag orkar inte just nu lägga upp några. Imorrn bitti kanske. Ett nytt foto från kameran är iallafall min nya profilbild där jag har kostym och studentmössa på. Samt så har man lite skägg som jag börjar mer och mer gilla även om det kan se lite "ovårdat" ut vid nogrannare analys men det kommer nog bli snyggare med tiden.
Annars så har jag nog inte mer att säga för idag. Balen imorrn och det blir nog en del skriverier om det också samt en massa massa bilder förhoppningsvis.
 
 
 
Annonser

Om Wilfer88

Lång o smal o glad
Det här inlägget postades i Dagen, Familj, Hälsa, Jobb/skola. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Studenten

  1. Scissors skriver:

    Hej!
    Kul att du fick så bra betyg! Sjäv vet jag inte vad jag ska välja till gymnasiet…
    Ska börja nian nu. Jag tycker också om Star Wars men jag har aldrig pratat med någon som delar samma intresse än min dryga tvilling syster.
    Snacka med mig nån gång om du vill så kan vi prata lite SW och annat.
    Ha det bra och trevlig midsommar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s